Bästa spelåret någonsin, igen?
Tidens svallvåg går evigt framåt. Ena stunden är man arbetslös, utan sysselsättning eller inkomst, och vips så är man student med ett deltidsgig som bara nätt och jämt betalar utgifterna... och så vips igen, då är man färdigutbildad! Sommarjobbet kom och gick, pengarna flödade tillbaka till mitt döende stackars konto, och om en knapp vecka börjar ytterligare ett arbete. Ändring är hejdlös, hur livet ser ut om ytterligare några månader kan jag omöjligt förutspå... tja, förutom att jag kommer att spela Sea of Stars. Och Super Mario Bros Wonder. Och Alan Wake 2. Och...
Och att TV-spel kommer alltid att bestå. Livet ut. Min enda förhoppning är att tiden räcker till.
Speciellt nu, när sommaren börjar sjunga på refrängen, och höstens release-schema skymtas på horisonten. För liksom... herre Gaben, vad spel det blir den här hösten! Sommaren hinner knappt ta slut innan Starfield drar med oss på sin efterlängtade odyssé. Det är inte Fallout 5, det är inte Skyrim 2, men det är Bethesda, ett företag som aldrig—sedan Oblivion—misslyckats med att greppa fantasin och släppa den lös i en värld av oändliga möjligheter. Hundratals världar, om man ska tro på hypen. Och det gör jag. Jag struntar blankt i att Bethesda är kända för sina buggar, sina inte helt realistiska löften, och inte minst sitt skakiga historieberättande; det är just de där oändliga möjligheterna som lockar. Möjligheten till en alldeles egen världsrymd att utforska. Möjligheten till otaliga underbara minnen. Möjligheten att jag kan hitta en Series S för en billig penning eftersom min dumburk med RTX 2060 knappast kommer kunna spela det på något vettigt sätt. Okej då, spelet är väl redan ute, det är bara jag som inte har möjlighet att spela det... men det gör inte att jag ser fram emot det mindre!
Det misstaget skall inte upprepas för nästa två spel på listan. För det här är inte spelsläpp, det är evenemang! Giganternas kamp återvänder! Den livslånga rivaliteten mellan spelvärldens största ikoner når sin spets när Sonic Superstars och Super Mario Bros Wonder gör entré! Två plattformsspel i 2D som båda försöker fånga dess series forna glans, men som samtidigt lovar nya fräscha koncept. Det är fysiskt omöjligt att vara mer hajp än jag. Det är dags för Mario att bevisa att Mario Maker 2 inte innebar slutet för hans 2D-karriär. Sonic har chansen att äntligen sträcka sig bortom Green Hill, visa oss vad bara hans gäng kan erbjuda som rörmockarna saknar! Som om det inte vore nog: Sonic kommer den 17de Oktober, Mario den 20de! Det kommer att dröja år och dar innan dessa maskot-rivalers öden raddas upp såhär perfekt. Min kropp har aldrig varit såhär redo.
Tur då att resten av Oktober är lugn och sansad med sina spelsläpp... HAH! Var det någon som sa Assassin's Creed Mirage? Ännu en spelserie som lovar en återgång till sina rötter. Spännande, men inte lika spännande som Spider-Man 2! Större stad med snabbare svingmetoder, ja tack! Svårt att klå en sån uppföljare... om vi inte också fick Alan Wake 2. Ni vet, uppföljaren till kult-klassikern som slutade på en cliffhanger, som vi har väntat i ett och ett halvt decennier för att få se fortsättningen på. Detta bara i AAA-världen. Jusant är ett spel där man klättrar upp för en gigantisk bergsvägg, en våt dröm för mig som tycker klättermekanik är bland det roligaste TV-spel har att erbjuda. Sedan har nån galning tagit på sig ansvaret att skapa inget mindre än en spirituell uppföljare till Zelda ”Mah Boi” CD-i med Arzette: The Jewel of Faramore! Samma ostiga animation, och samma typ av gameplay... fast det ser bra ut, och både Link och Zeldas röster återvänder! Also, Sea of Stars! Utvecklat av de som gav oss The Messenger, inspiration from Chrono Trigger, helt sanslöst snygg pixelgrafik, Yasunori Mitsuda som gästkompositör! Eller vad sägs om The Plucky Squire, som blandar handritad 2D och 3D-modeller på smarta sätt, nyttjar Little Big-perspektivet och—vadå? Sköts det upp till 2024? Det är nog lika bra.
Jag vet att jag har missat några... Detective Pikachu, till exempel. Och Lords of the Fallen. Vad för mörk Sith-magi måste jag lära mör att få tiden att räcka till?! Räcker det att jag spelar Jedi Survivor? Värst av allt: vad händer med alla mina andra intressen? Anime, böcker, geocaching? Faktum är att jag tog mig tid under våren att läsa ut Naruto-mangan, och under den perioden försvann i princip all min ork till spel. Ljudböcker har gett mig möjligheten att läsa medan jag diskar och promenerar, men det är desto svårare att fokusera på dem när jag är hemma, vilket har lett till en något hackig upplevelse. Ändock, jag ska försöka. Kanske, om jag är smart med hur jag utnyttjar tiden, prioriterar väl, och lägger ifrån mig pressen att uppleva precis allt, kanske tiden kan räcka till trots allt. Vi får hoppas. Häng med på resan, vetja!
Och att TV-spel kommer alltid att bestå. Livet ut. Min enda förhoppning är att tiden räcker till.
Speciellt nu, när sommaren börjar sjunga på refrängen, och höstens release-schema skymtas på horisonten. För liksom... herre Gaben, vad spel det blir den här hösten! Sommaren hinner knappt ta slut innan Starfield drar med oss på sin efterlängtade odyssé. Det är inte Fallout 5, det är inte Skyrim 2, men det är Bethesda, ett företag som aldrig—sedan Oblivion—misslyckats med att greppa fantasin och släppa den lös i en värld av oändliga möjligheter. Hundratals världar, om man ska tro på hypen. Och det gör jag. Jag struntar blankt i att Bethesda är kända för sina buggar, sina inte helt realistiska löften, och inte minst sitt skakiga historieberättande; det är just de där oändliga möjligheterna som lockar. Möjligheten till en alldeles egen världsrymd att utforska. Möjligheten till otaliga underbara minnen. Möjligheten att jag kan hitta en Series S för en billig penning eftersom min dumburk med RTX 2060 knappast kommer kunna spela det på något vettigt sätt. Okej då, spelet är väl redan ute, det är bara jag som inte har möjlighet att spela det... men det gör inte att jag ser fram emot det mindre!
Det misstaget skall inte upprepas för nästa två spel på listan. För det här är inte spelsläpp, det är evenemang! Giganternas kamp återvänder! Den livslånga rivaliteten mellan spelvärldens största ikoner når sin spets när Sonic Superstars och Super Mario Bros Wonder gör entré! Två plattformsspel i 2D som båda försöker fånga dess series forna glans, men som samtidigt lovar nya fräscha koncept. Det är fysiskt omöjligt att vara mer hajp än jag. Det är dags för Mario att bevisa att Mario Maker 2 inte innebar slutet för hans 2D-karriär. Sonic har chansen att äntligen sträcka sig bortom Green Hill, visa oss vad bara hans gäng kan erbjuda som rörmockarna saknar! Som om det inte vore nog: Sonic kommer den 17de Oktober, Mario den 20de! Det kommer att dröja år och dar innan dessa maskot-rivalers öden raddas upp såhär perfekt. Min kropp har aldrig varit såhär redo.
Tur då att resten av Oktober är lugn och sansad med sina spelsläpp... HAH! Var det någon som sa Assassin's Creed Mirage? Ännu en spelserie som lovar en återgång till sina rötter. Spännande, men inte lika spännande som Spider-Man 2! Större stad med snabbare svingmetoder, ja tack! Svårt att klå en sån uppföljare... om vi inte också fick Alan Wake 2. Ni vet, uppföljaren till kult-klassikern som slutade på en cliffhanger, som vi har väntat i ett och ett halvt decennier för att få se fortsättningen på. Detta bara i AAA-världen. Jusant är ett spel där man klättrar upp för en gigantisk bergsvägg, en våt dröm för mig som tycker klättermekanik är bland det roligaste TV-spel har att erbjuda. Sedan har nån galning tagit på sig ansvaret att skapa inget mindre än en spirituell uppföljare till Zelda ”Mah Boi” CD-i med Arzette: The Jewel of Faramore! Samma ostiga animation, och samma typ av gameplay... fast det ser bra ut, och både Link och Zeldas röster återvänder! Also, Sea of Stars! Utvecklat av de som gav oss The Messenger, inspiration from Chrono Trigger, helt sanslöst snygg pixelgrafik, Yasunori Mitsuda som gästkompositör! Eller vad sägs om The Plucky Squire, som blandar handritad 2D och 3D-modeller på smarta sätt, nyttjar Little Big-perspektivet och—vadå? Sköts det upp till 2024? Det är nog lika bra.
Jag vet att jag har missat några... Detective Pikachu, till exempel. Och Lords of the Fallen. Vad för mörk Sith-magi måste jag lära mör att få tiden att räcka till?! Räcker det att jag spelar Jedi Survivor? Värst av allt: vad händer med alla mina andra intressen? Anime, böcker, geocaching? Faktum är att jag tog mig tid under våren att läsa ut Naruto-mangan, och under den perioden försvann i princip all min ork till spel. Ljudböcker har gett mig möjligheten att läsa medan jag diskar och promenerar, men det är desto svårare att fokusera på dem när jag är hemma, vilket har lett till en något hackig upplevelse. Ändock, jag ska försöka. Kanske, om jag är smart med hur jag utnyttjar tiden, prioriterar väl, och lägger ifrån mig pressen att uppleva precis allt, kanske tiden kan räcka till trots allt. Vi får hoppas. Häng med på resan, vetja!
Kul att du är tillbaks med bloggandet, ytterligare en sak som kommer slåss om uppmärksamheten framöver för dig. ;)
Brukar försöka se bloggande och liknande kreativa saker som en "enabler", något som gör det roligare att ta del av alla andra intressen då man får ytterligare en slutprodukt av allt man lägger tid på.
Utöver många av de spelen du nämnde i inlägget så är det nog Super Mario RPG jag vill komplettera mer också som gör hösten och vintern knepiga att få till rent tidsmässigt.
URL: http://https://www.youtube.com/%40Teedyan