Spelen räcker, men inte tiden

För ett tag sedan fick jag äntligen tassarna på en PS5. Efter månader av längtan och sökande på alla onlinebutiker jag kunde hitta, sitter den nu vackert under TVn. Och det första jag spelar när maskinen äntligen är igång är... Chrono Trigger på Nintendo DS. Tja, det var ju mest tur att jag ens kunde köpa den, så det var svårt att tajma det efter vad jag spelade för stunden. Det här var min första genomspelning av Chrono Trigger på ca 14 år, och jag tänkte banne mig njuta av det till fullo. Men en vecka senare blev det åka av, med både Astro's Playroom och Spider-Man: Miles Morales... och en sak slog mig under den här tiden.

Att spela Chrono Trigger var lätt, snabbt och behändigt. Att spela PS5—eller vilken konsol som helst—kräver mer dedikation. Skillnaden är inte stor, men ändock betydande. Och det påminde mig om varför jag fortfarande älskar bärbart spelande.

I själva verket har jag inte rört min PS5 på ett tag nu. Istället för spela Cyberpunk eller Ghost of Tsushima, har jag istället suttit och spelat Metroid: Samus Returns på 2DS. Jag spelade det i vardagsrummet, jag spelade det i trädgården. Jag spelade det på morgonen när jag låg i sängen och precis hade vaknat. Den flexibiliteten går inte att överskatta. Så gott som varje sommar har jag tillbringat på landet, och varje år har jag tagit med min Game Boy, min Game Boy Color och Advance, min DS och 3DS, och självklart min Vita och Switch. En icke obetydande andel spel som formade mig som spelare upplevdes på den vägen, och min nostalgi är desto starkare för det. Att spela bärbart har helt enkelt en viss känsla. Då menar jag inte att vissa spel skulle vara mer passande till formatet än andra, snarare att man på ett sätt kommer närmare spelen, dels i och med att skärmen bokstavligt talat kommer närmare näsan och fyller mer av synfältet, men även det faktum att hela världen blir ens spelhörna.

Återigen, skillnaden är egentligen inte stor. Somliga ser det tvärt om som en nackdel. Jag själv, tro det eller ej, har inte alltid varit frelle. Att spela med en handkontroll som är skräddarsydd för handen, känna rumble, att kunna njuta av all grafik som moderna konsoler fläskar på, allt detta förhöjer spelupplevelsen, det kommer man inte undan. Min Nintendo Switch, då jag inte är på landet, sitter vanligtvis snällt i sin dockstation, och avnjuts bekvämt från soffan. Det är det som är nyckelordet: bekvämt. Det fanns faktiskt en tid då jag undrade om jag hade växt ifrån bärbar trots allt...

Men icke. Det ena uteslöt inte det andra, och bärbart visar sig vara fundamentalt inristat i mitt gejmer-DNA. 4K och 60fps i all ära, men i slutändan är det spelkänslan som avgör, och ibland känns det helt enkelt bättre att avnjuta ett spel i sängen, innan man släcker lampan för natten.