Att resa i spel - Jakten på den borttappade portalen, del 4

 

Som sammanfattning av denna otroligt verkliga händelse: jag smög efter skumma typer i vita rockar, förföljde dem till Uppsala, och lyssnade på deras onda att använda den sista borttappade dimensionsportalen till att ge verkligheten stöd för mikrotransaktioner (och se till att Golden Sun 4 aldrig skapas). Så nu sitter jag här, i min bil som jag absolut har körkort för, på resa upp i Norrland för att hitta portalen innan vitrockarna gör det. De kom ju från mig själv ursprungligen, så det borde rimligtvis finnas nån sorts magkänsla som kan leda mig rätt. Men jösses, här uppe finns det bara skog, skog och mera skog! Och lite fält. Underligt hur dessa landskap, så mysiga till fots, liksom blöder samman när man åker i en bil i långa sträckor. Vore det här ett spel skulle det absolut inte ta såhär lång tid. I ett spel skulle det finnas andra färdmedel, och världen skulle vara specifikt designat så man kan ha kul hur man än färdas.

 

Jag har många gånger pratat om hur mycket jag älskar stora världar, där den vanligaste kritiken är att världarna ofta blir för urvattnade, för mycket av ”ingenting.” Det är därför världar som Skyrim krymps ner till en bråkdel av sin egentliga, storymässiga storlek, så det inte blir för stort att vilja utforska. Världen blir till en representation av hur den egentligen skulle se ut, vilket i sig inte behöver vara något dåligt: även i 1:24 skala känns Grekland i Assassin's Creed Odyssey mer än episkt nog. Men hur tar man det till nästa steg? Jag vill ha hela länder! Världar! Det mest uppenbara svaret jag kan komma på är fordon. Roliga sätt att ta sig fram, så att tomheten inte spelar lika stor roll. Kan man sedan göra världen själv vacker att titta på, har man kommit halvvägs! Praktexempel: Hogwarts Legacy. Slottet i sig är väl huvudakten, men den skotska landsbygden, med sina tronande berg, utspridda slottsruiner och mysiga byar fick mig att gömma att min fysiska kropp satt i ett rum i södra Stockholmstrakten. Tidigt i spelet måste man springa igenom en bit av världen för att ta sig till en av byarna, och då kanske man märker att det inte finns mycket att göra på vägen, förutom fina utsikter och en och annan fiende. Men sedan får man kvasten. Vips, kan man flyga över sjön, över bergen. Plötsligt kändes de intressanta delarna av kartan inte lika utspridda. Varje gång man tar sig till ett nytt ställe får man se världen från en ny spännande vinkel.

 

Hmm, jag ser en skylt där det står ”Klökurka Grottor.” Av någon anledning känner jag plötsligt för att parkera bilen, gå till fots. På med vandringsskorna! Oj, här var det inte mycket till stigar, men magkänslan säger åt mig att pressa vidare.

 

Det slår det mig under vandringen att roliga fordon, som sagt, bara är halva problemet. Om världen är så stor att man måste använda flygplan för att korsa den, hur många designers, hur mycket pengar, krävs då för att fylla den med intressanta grejer så att spelaren vill utforska själv? Det är en svår gåta att lösa, jag har pratat med folk som säger att detta är omöjligt, alltför opraktiskt för att någon studio någonsin skulle vilja göra det. Samtidigt har vi nyligen fått se en studio som vill göra det. Hello Games, med Light No Fire. De har hittat ett svar: datorgenererat. Tja, det är väl samma svar som Bethesda redan kom på för Skyrim och Oblivion, fast i större skala. Planetär skala! Givetvis blir man påmind om Elder Scrolls 2, där spelytan är i skala med Storbritannien och sträckorna inget mer än tomt fluff, men av denna trailer att döma finns det höga berg, skogar, stenformationer, sjöar fulla av fisk och sjögräs. Fiender att slåss mot och resurser att samla. Även om vi vet väldigt lite om hur spelet är rent mekaniskt, ser det sannerligen ut som en värld jag skulle vilja tappa bort mig själv i. Speciellt gillar jag att spelet verkar bjuda på en mängd olika riddjur; olika färdmedel för olika tillfällen.

 

Jaha, här har vi grottorna. Konstigt, har aldrig hört talas om Klökurka förut. Ser inte ut som om folk har varit här på länge, och inte undra på, stigarna är i princip helt igenväxta. Om det ändå fanns en Fast Travel-punkt här. Eller tja, även om jag skulle ha älskat att ha Fast Travel i verkligheten, så är jag faktiskt inte så förtjust i det i spel.

 

Det är en nödvändighet, helt klart, men tanken är ju att man ska utforska världen, inte hoppa från ”bana till bana”. Breath of the Wild fick det att funka rätt bra, du kan endast teleportera dig till tempel du redan upptäckt, vilket om något ökar utforskarlusten. Watch Dogs 2 misslyckas totalt, för här kan du teleportera dig var som helst redan från början, vilket innebär noll anledning att gå någonstans till fots, annat än sightseeing. Men det som jag föredrar mest är när spel ger oss möjligheter att bokstavligen resa snabbt genom landskapet. Sonic Frontiers består av stora öppna ”zoner”, men som vi vet är ju Sonic rätt snabb redan. Death Stranding handlar i princip bara om att resa snabbt genom landskap, vilket åstadkoms genom att bygga genvägar så att resan går fortare. Att laga de där motorvägarna tar tid, men känslan att kutta leveranstiden från fem minuter till fots till under en minut med bil är ett av spelets höjdpunkter. Den principer funkar förstås inte för alla spel, men jag ser åtminstone att resandet har en logisk förklaring in-game. Som i Axiom Verge eller AM2R, som utnyttjar tuber och tunnlar för att forsla dig från A till B. I Cyberpunk behöver man fysiskt ta sig till en busshållplats för att öppna Fast Travel-kartan. Tänk dig om du också behövde hålla koll på olika linjer? Matcha tider? Kanske kan låta irriterande, men för mig känns Fast Travel lite som ett fusk till att börja med, så att behöva kämpa lite för den rättigheten skulle kunna bli ett kul sätt att sluka in dig i spelets värld.

 

Ojoj, här inne var det mörkt. Borde ha tagit med mig ficklampan. Men vänta nu, något lyser där inne! Jag ropar, men ingen svarar. Försiktigt tar jag mig fram... aha! Här ligger den ju, likt en portal från Portal! Hur kunde just den här smita, när alla andra stängdes ner? Kanske en viktigare fråga: vad gör jag med den nu? Kan inte gärna trycka på X och stoppa ner den i mitt Inventory. Fast nu när jag blickar in i den... andra sidan verkar vagt bekant. Är det ännu en alternativ värld? En spelvärld? Oh well, bara ett sätt att få reda på't!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Hikargh

TV-spel är typ en tredjedel av min existens.




RSS 2.0