Spelpitch: en "vandringssimulator" med en twist
Du sitter på ett tåg. På väg till din farmor för en visit som du länge har skjutit upp. Faktum är att du gärna vill skjuta upp det lite till längre, och med den själviska motivationen går du av från tåget två stationer för tidigt. Det lägger på en extra timme på din resa, men du känner dig sugen på en promenad. Du känner behov av att samla dina tankar.
Så börjar spelet med den enklaste spelkontroll du någonsin sett: tryck på A, så börjar du gå. Tryck A igen, och du stannar. Promenaden är automatisk, men det är bara bra, för landskapet runtomkring dig är det vackraste du sett. Som ett modernt Naughty Dog-spel, fast färgglatt. Men det här är inte bara spelversionen av de där videorna på Youtube där någon vandrar genom städer med en kamera, o nej; inte nog med att du kan titta dig omkring som du vill—stanna upp, om du så önskar—men så fort din resa börjar, börjar tankarna mala.
Du börjar tänka på din bror. Innan du reste hade ni ett hetlevat argument. Om Amanda. Hon är din brors flickvän, men du har haft känslor för henne länge, och... här får du välja vilken tankegång du vill följa. Du kan tänka på hur du ångrar att du var så feg och inte vågade säga till henne vad du kände, eller så kan du tänka på hur din bror verkar skylla på dig att deras relation har svalnat. Varje val leder till fler unika tankar, som grenar ut till fler val. Det här är ett relativt kort spel, men tankebanorna är så många och så invecklade, att ingen runda blir den andra lik. Och som tankar brukar göra, kommer dem och går på ett kick. Saker du tittar på kan trigga egna tankekedjor, och tankar som kommer senare influeras av de som kom tidigare.
Ju närmare du kommer till din destination, desto mer får du reda på mer om dig själv, vilken typ av person du är, varför skuldkänslorna har hindrat dig från att besöka din farmor. Det visar sig att din relation till familjen är minst sagt komplicerad, och beroende på vad man har gått och tänkt på, blir din konversation med farmor på slutet annorlunda, och likaså dina framtida relationer med diverse familjemedlemmar. Kommer du att bli sams med din bror? Kommer du berätta den där hemligheten för mamma som kanske får henne att hata dig? Tänker du flytta till grannstaden så att du kan tillbringa mer tid med din systerdotter, eller flyttar du utomlands och släpper all kontakt till familjen helt? Oavsett vad som kommer du förmodligen att gråta mot slutet. Spelet har ett underbart ambient soundtrack av Lena Raine.
En tankesimulator! Hur ballt vore inte det? Om någon spelmakare mot förmodan läser detta blir lika uppspelt som jag av, tja, tanken: bara sno idén och gör något! Vi behöver fler storydrivna spel som tar till vara på det faktum att det är ett TV-spel för att berätta unika berättelser!
