Att ta betalt för spel - Jakten på den borttappade portalen, del 3
…en plan att använda energin från portalerna till att programmera om verkligheten själv, och fylla världen med mikrotransaktioner och loot boxes, enbart för deras egen vinning! Vadå, ”vad pratar du om?” Ni vet, de skumma typerna i vita rockar? I Uppsala? Vadå det har gått så långt nu att nu har glömt vad som hände? Eller vad, tror ni inte på att det här har hänt överhuvudtaget? Det är klart att det hände, det står ju skrivet på internet, och som vi alla vet så är allting som alla skriver på internet 10000000% sant!
I vilket fall... tja, jag skulle väl påstå att livet redan är fullt av mikrotransaktioner, och loot boxes går annars under namnet lotteri. Vitrockarna visar just nu slides på sin gammaldagsa overhead-maskin: de snackar om att erbjuda bokstavliga ”life hacks” så att man kan dubbelhoppa eller lyfta dubbelt så mycket under begränsad tid. Jag vet inte, jag hade hoppats på något mer från en ond organisation som denna. Det låter ju som regelrätta produkter som vem som helst kunde framställa om de hade tillgång till portalbaserad pseudo-vetenskap. Det som gör loot boxes och mikrotransaktioner i TV-spel såpass ondskefulla är sammanhanget av att det handlar om just TV-spel. Det är något man spelar för att berika själen, ta det lugnt, eller helt enkelt fly från sin vardag; det är inte då man vill ha sin plånbok i företagens sikte. Speciellt inte om man redan har betalat fullpris.
Även då kan jag se argumenten. Spelutveckling är dyrt. Serverunderhåll är inte gratis. Och om spelet är gratis för spelarna, måste man ju ha något sätt att få tillbaka intäkterna på. I många fall är det dessutom bara kosmetiska skillnader man betalar för, så spelet självt förblir detsamma oavsett om du betalar eller ej. Jag kan gå med på detta, eftersom den psykologiska dragningskraften att köpa något är i sig priset man betalar för att få spela gratis. Ondskan ligger i hur det inte finns några som helst medel som utgivarna verkar sky för att manipulera dig. De klämmer mer än gärna reklam ner din hals: kolla på alla de häftiga priser du kan vinna, här får du tusen in-game-pengar så du får pröva själv hur härligt det känns! Ännu äckligare är det när det handlar om spel som spelas mestadels av barn, som Roblox eller Fortnite. Såklart du inte vill spela med standard-gubbarna, du vill ha Darth Vader, Solid Snake, Uchiha Sasuke! Det är lätt att säga att det är upp till föräldrarna att ha översikt, men när ungar är ökända för att gå bakom ryggen på de där dumma vuxna, som dessutom inte alltid har sådär järnkoll på TV-spel till att börja med, börjar man tycka att utvecklarna kanske borde ha med någon form av säkerhetsnät; högsta-tak-gräns för spenderande, eller varningsnotiser om faran av doppel.
Nä, jag föredrar den gamla vanliga metoden av att tjäna pengar: skapa en produkt, och sedan sälja den produkten. Även om det betyder att spel måste kosta 7-8 hundra kronor. Dessutom finns det redan ett annat sätt att få ut mer pengar ur spel, ett sätt som funnits med sedan den gamla PC-eran med exempelvis Warcraft 2. Expansioner! Använd samma 3D-modeller och system ni redan utvecklat, och skapa mindre äventyr! Som spelare kan kännas som att få en hel uppföljare, och utvecklarna får tillfälle att spänna sina kreativa muskler för en bråkdel av kostnaden. Det är förstås ingen felfri metod det här heller: i många fall kan jag känna att grundspelet gjorde mig mer än mättad, och att en extra portion bara känns överflödig, speciellt när expansionen utspelar sig mitt i spelet, inte efteråt. Ibland är bonuskapitlet såpass kort och menlöst att det inte ens känns värt priset, men har storybitar som kompletterar huvudspelet; Assassin's Creed har varit skyldig av detta flera gånger. I Asura's Wrath har de rent av inte med spelets äkta slut, sålde det istället som en expansion efteråt. Men ändå, åtminstone på papper är det ett spännande koncept som gynnar båda sidorna. Mario Odyssey är ett exempel på ett spel jag gärna hade betalat ett par hundringar för några banor till.
Tja, världen behöver pengar för att gå runt, det kommer man inte undan. Så länge man inte utnyttjar folk på kuppen, ser jag inget större problem. Jag skulle gärna betala en hundring för att kunna dubbelhoppa en timme! Kanske bäst att jag går innan... oj, nu berättar de om kruxet av deras plan. För att planen ska fungera behöver de portaler till alternativa verkligheter. Varför de dyker upp runtom vissa utvalda människor har förblivit ett mysterium, och fenomenet kan inte artificiellt återskapats. När jag stängde alla mina portaler, trodde de det var kört, men sedan dess har de lokaliserat en sista portal! En som kom undan efter hela episoden med Gaben. Den finns någonstans i Norrland, och det är deras högsta prio att finna den. Tja, de kan väl få den. Som sagt ser jag inte hur—
”Och för att manipulera efterfrågan ska vi också kontrollera vilka spel som blir gjorda! Inga mer fånlir som Shenmue, Another Code eller Golden Sun!”
Nä nu!
