Inga fler fördomar mot PC
För länge sedan skrev jag om min dator. En bekännelse mot alla mina fördomar som hindrat mig från att nyttja PC som spelmaskin. Ett första steg mot bättring, skrev jag, men det här var över fyra år sedan. Det är hög tid att jag gör en uppföljning på ämnet, och svarar på frågan: blev det någon bättring? Och sedan svara ja på den frågan. Ett rungande ja, till och med. Det har inte ens att göra med Ultra-intällningar eller maximal framerate; var det inte för min PC hade jag helt enkelt gått miste om alltför många bra spel.
De mest uppenbara av dessa är, som jag skrev om nyligen, fanspel. AM2R, Sonic Triple Trouble 16-bit, Mega Man Rock N Roll; varken Nintendo, Sega eller Capcom skulle vara särskilt glada över Switch-portar. All potentiell krångel att få igång dem smälter bort när man väl sitter där, kontrollen i handen. Det är heller ingen liten genre heller, jag upptäcker något nytt för jämnan, nu senast ett nytt Sonic med undertiteln Time Twisted: 12 år under utveckling, kom ut samma år som Sonic Mania. Minst lika bra som Triple Trouble 16-bit. Det liksom bara låg där, likt en gömd skatt, för mig att gräva upp och njuta av. Det, enligt mig, är en av PCs största styrkor, den bryr sig inte om huruvida spel borde finnas eller ej, de bara gör det! Inte bara fanspel, det öppnar även upp flodvågorna för genrer som konsolvärlden inte vågar röra på. Visual Novel, någon? Utan PC hade jag aldrig fått spela Highway Blossom, som blev lite av ett livets milstolpe. Eller A Summer's End. Skulle de komma på konsol, är det fortfarande bara PC som stöder de kulturrika scenerna; ni vet vilka jag menar.
Och tack vare Lord Gaben och hans mirakelplattform behöver PC-spelande inte ens vara krångligt. Man installerar, och vips! I de flesta fall. Visst kan det krångla ibland, men i gengäld får du i princip obegränsad flexibilitet. Jag har ytterligare en bekännelse. Ja, det är frustrerande att få igång vissa spel på bästa sätt... men också tillfredsställande. Som att man har förtjänat sina fps! När jag kom på att man kunde använda programmet MSI Afterburner för att manuellt begränsa spelens framerate så den matchar sin skärm, på så vis få silkeslen frametime, kändes det som att min dator låst upp en ny chakra-punkt. Men när jag säger flexibilitet, menar jag inte bara grafiken; räknar vi med moddar kan allting ändras efter tycke och smak! Ser Sonic Adventure på PC inte alls ut som det gjorde på Dreamcast? Nu gör det det! Eller varför nöja sig med att laga befintliga spel, när man kan förvandla dem helt och hållet! Allt från att ändra på Sonic Mania så att varenda sprite blir till Knuckles, till att skapa helt nya spel. Beyond Skyrim jobbar på att fylla ut kartan och låta dig utforska, tja, allting bortom Skyrim! Fallout: London kommer snart att ge oss det Fallout 5 vi så längtat efter. Surprise surprise, fanspel vinner igen! Suck it, Bethesda!
Ja, det ofattbara kanske har hänt. Jag har blivit en sån där ”PC Master Race.” Eller kanske inte; jag tror inte att den skaran skulle riktigt förstå varför det tog mig så lång tid. Varför jag behövde fixa en set-up som lät mig spela PC som om det vore konsol, på soffan med handkontroll. Jag hör fortfarande saker som ”nej nej, det här spelar du bäst med mus och tangentbort” och ”din dataskärm klarar 144hz och du spelar på en sketen TV?!” Folk kan predika om vad som är ”bäst” hela dagen lång, men vad som faktiskt är bäst handlar helt enkelt om hur man finner det bekvämast att spela. När jag var yngre skulle jag till och med ha hållit med. Under min uppväxt hade jag inget eget rum, fick dela med min bror, så någon egen TV, eller ens egen skrivbord, kunde jag ju glömma. Jag spelade Commander Keen familjens dator i vardagsrummet, Warcraft 3 på brorsans dator, emulatorer och RPG-Maker på min andra brors dator; jag var som en parasit som bara ville gejma. Kanske var den livsstilen, att hoppa fram och tillbaka och aldrig ha något eget, inte helt orelevant till varför jag som vuxen drogs till att ha en ordentlig ”Gamer Set-Up”, och datorn associerade jag vid det laget alltför mycket med att skriva, kolla på YouTube och surfa på nätet.
Dessutom har jag inte klarat det ultimata PC-testet. Min dator var färdigbyggd när jag köpte den. Jag behövde bara välja delarna. Bara det var stressigt nog: de glömde installera nätverkskortet, och fläktarna gick i högvarv av till synes ingen anledning. Om jag verkligen ska bli av PC Master Race måste jag på egen hand uppgradera min dator. Något jag inte vet om jag vill göra ännu. Jag spelar fortfarande de flesta storspelen på min PS5, och Microsofts exklusiva titlar är ännu inte såpass fläskiga att min dator inte kan hantera dem. Så länge jag inte byter upp mig till 4K, kommer mitt 2060-kort förmodligen räcka ett bra tag till. Det ryktas sedan att en ny Xbox, med ”det största grafiska hoppet hittills”, landar någon gång 2026. Det blir ytterligare ett vägskäl för mig, och valet är inte självklart. Det som är självklart är däremot att jag hädanefter, vare sig konsoler blir mina huvudsystem eller ej, aldrig vill vara utan en speldator. På den punkten har jag sett ljuset.
(Bild från SgtDeathAdder på Imgur)
