Twitch är det nya Ragnarök Online
Jag har historiskt sett varit ganska sen på banan när det gäller (icke-spelrelaterade) teknologiska nymodigheter. YouTube var redan två år gammal när jag upptäckte det. Jag drog mig för Facebook i åratal innan jag skapade ett konto. Året var 2015 innan jag skaffade mig min första smartphone! Inte undra på då att konceptet av livestream inte klickade förrän tre år sedan i skrivande stund. Inte det att jag inte hade kommit i kontakt med det: jag minns när YouTube först introducerade funktionen, jag tyckte det var helhäftigt. Kanalen i fråga var Wiiviewr, på den tiden en rätt stor kanal med barnvänliga Wii-recensioner av spel inte många andra ville ta på... och han liksom satt ju där! På andra sidan jordklotet, i realtid till mig själv! Man kunde använda chatten för att interagera! Vilket jag inte gjorde, jag var för feg. Nä, inte förrän det var någon jag personligen kände fann jag modet att skriva i chattrutan. Ironiskt, med tanke på min historia med Ragnarök Online, där dialogen sprutade hejdlöst. Men också passande, för precis så blev det igen med Twitch.
Jag såg det en dag på Facebook, en kompis till mig jag mötte i Japan, nu under namnet Teedyan, spelade A Link to the Past. Det hade gått ca åtta år sedan studerade vi Japanska tillsammans i Kyoto, och vår interaktion sedan dess blev aldrig mer än ett och annat ”grattis på födelsedagen!” via Facebook. Nu sitter han där, i egen hög person, bara ett meddelande bort... äsch, varför inte? Det kändes sjukt ovant att kommunicera på det här sättet igen, på engelska dessutom. Under tonåren med Ragnarök Online kändes det som om min online-avatar var lite som en alternativ version av mig själv, jag men ändå inte jag, men som vuxen har de två personligheterna sedan länge smälts samman. Det här kändes nästan lika nervöst som när jag spelade RO för första gången. De första fem minuterna, vill säga, för när vi väl kom igång mindes jag precis hur sånt här fungerar, för att inte tala om att vi hade massor att snacka om såhär post timeskip. Jag måste erkänna att jag är smått värdelös på att hålla kontakt med mina vänner, detta är inte första gången jag låtit åratal gå innan jag kommer ihåg att de existerar. Men bron var återupprättad; med tre stream-kvällar i veckan hade vi ursäkt nog att hänga igen, om än digitalt. Nämen, vem var det mer som dök upp i chatten? Ingen mindre än den andra kompisen jag brukade hänga med under Japanstudierna, JBrand. Även han hade börjat streama! Den gyllene trion var tillbaka, och det som följde var många sena kvällar fyllda av roliga konversationer. Övriga i chatten fick finna sig i att många av dessa handlade om Japan.
Inte för att övriga i chatten verkade ha något emot det. Jag lärde känna mer och mer av deras personliga vänner, något som återigen för tankarna till Ragnarok Online, bara det att istället för att själva grinda fiender medan vi diskuterar våra favoritspel, kollar vi på medan någon annan gör det. Istället för att random träffa på en annan äventyrare, träffar vi på Twitch-användare som random hittar sig till chatten. Roligast av allt var när dessa människor hade egna kanaler, som till exempel Rimfrosten, en man i 40-årsåldern som hittade tillbaka till TV-spel genom streaming, vilket ger honom ett unikt perspektiv. Eller Zento[https://www.twitch.tv/zentojpn], som bor i Japan och fokuserar på att lära sig Japanska via spelen han spelar. Man skulle nästan kunna likna varje streamare till sin egen ”dungeon”, där intresse och smak avgör istället för vilken level man är på. Och likt RO finns de där speciella dungeons, personer man känner till sedan tidigare, som man inte visste fanns på Twitch men som plötsligt dyker upp i sina rekommenderade kanaler. Några av mina käraste Twitch-minnen kommer att förbli när jag fick chansen att snacka med folk från min gamla favorit-podcast All Gen Gamers. Att personligen tacka Jason Heine för det enorma jobb han la ner i att redigera varje avsnitt. Snacka med självaste RobMan om alldagliga saker som att vattnet ändå smakar olika vid olika handfat i huset.
Men ack, likt Ragnarök kan allt det goda inte vara för alltid. Både JBrand och Teedyan har gått från ett veckoschema till ”när jag känner för det”, vilket i JBrands fall har varit nån gång i veckan, Teedyan nån gång i månaden. Det är inte heller alltid jag själv har tid att delta. Trots det håller jag mig kvar vid Twitch, för en ny ”dungeon” öppnades upp. Kanalen kallar sig för CollectionRevolution, streamar fyra gånger i veckan, och precis som Teedyan kör en salig blandning av titlar. I och med detta hade jag hittat den sista saknade länken till Ragnarök Online: att vara en av de enda svenskarna i ett amerikanskt umgänge. Här har vi en man som har satsat stenhårt på att fostra en community, och det märks i hur lätt det är att prata med honom, hur välkomnande folk i chatten är. Att han streamar vid 22-tiden här i Sverige, så att jag hinner se även om jag jobbar till 21 den kvällen, gör inte saken sämre. Tillsammans har vi snackat om allt från favoritkäk till böcker, från mental hälsa till varför Sonic Free Riders är spelvärldens totala bottennapp. Han har streamat och klarat vartenda officiella Sonic-spel, ska ni veta! Varje gång jag poppar upp i chatten, möts jag av två eller tre ”tjena!” ibland till och med från ovan nämnda Rimfrosten, som raidar till honom ibland. Ibland är det bara skönt att veta att folk uppskattar ens existens.
Likt Ragnarök Online känns det just nu som att det roliga aldrig kommer ta slut. Teedyan och JBrand kommer alltid att dyka upp lite då och då, CollectionRevolution är för evigt. Så är det förstås inte. Men nog tror jag att detta kommer vara längre än vad Ragnarök gjorde. Folk tröttnar, men plattformen är för stor för att någonsin förlora all sin charm. Vem vet, jag själv kanske får knäpp och prövar på det här med streaming. I vilket fall ska jag inte ta denna Twitchens tidsera för givet.
