Vinterkänsla i spel
Vi lever i en klimatförändringens tid. Vädret förändras, blir mer extremt. Av direkt resultat har Stockholms vintrar varit en dyster tid på senare år; då det en gång kom snö redan i November, och vi kunde lita på att snön skulle lysa upp vår tillvaro, brukar södra Sverige mötas av brunt och mörker från Oktober till April. Men inte i år! Julen var så vit den överhuvudtaget kunde ha varit, och idag sitter jag här med ca minus 7 grader ute, lite småförkyld, en äkta vykortsvinter utanför dörren. Så här ska en vinter se ut! När jag var liten gillade jag inte ens vinter, men jag kunde ändå uppskatta dess atmosfär, i synnerhet när det dök upp i TV-spel. De virtuella vinterlandskapen känns så mycket verkligare när jag vet hur en äkta vinter ska se ut. Kanske är detta en bidragande faktor till att jag som vuxen har kommit att gilla den här årstiden. När jag ser dessa vinterlandskap i spel, är det nästan så att jag längtar till att få uppleva den äkta varan.
Vinterlandskap som exempelvis Phendrana Drift i Metroid Prime. När man kommer från hissen, möts man av en isgrotta, en stark kontrast till det brinnande inferno man just flytt från från. Musiken är lugnare, kallare, som om man själv som spelare vandrat in i grottan. Men sedan kommer man ut i det öppna, och melodin startar upp. Snön singlar ner, medan kameran ger en överblick av ett vitt, fruset ödelandskap. Musiken vaggar in dig till ett lugn, samtidigt som undertonerna påminner dig om att faror fortfarande finns runt hörnet. Att vintern inte ska underskattas, varken här eller i verkliga livet. Det är detta musikstycke som dyker upp mest i huvudet när jag befinner mig i skogen på vintern. Jag stirrar in bland träden, och det slår mig hur vackert världen är när den sover såhär, men samtidigt att jag får beträda den här världen på egen risk. Lika delar vackert och farligt.
Med det inte sagt att vinterkänslan måste vara farlig. Vinter betyder trots allt julafton, och julafton betyder ljus och glada miner. Denna typ av vinterkänsla bjuder Banjo-Kazooie på, i banan Freezeezy Peak. Du samlar på julklappar! Du klättrar upp för en stor snögubbe! Du åker pulka mot en isbjörn! Med andra ord är du ute i snön för att ha kul, leva dig in i fantasin att vara barn igen. För mig som inte var särskilt förtjust i vintern som barn låter det mig känna känslan i andrahand. Freezeezy Peak är det främsta exemplet, men andra vinterbanor har kommit nära: Ice Cap Zone i Sonic 3, till exempel. Inget jultema här, men banan börjar med att man åker ner för backen med snowboard! Sedan alla häftiga grottformationer i bakgrunden, rutschbanor av is, rafflande musik från (förmodligen) Michael Jackson; hela banan bara skriker ”vintern är dödsläcker!” Eller vad sägs om Ragnarok Online, där en dungeon ligger i en leksaksfabrik i en julstad? Går man dit i december får man ännu mer dekorationer, ännu juligare musik. Spelet vill att man sätter sig ner, tar en kopp varm choklad och bara sitta och snacka med sina vänner.
Faktiskt har jag hört många säga att de visst gillar vintern, just på grund av vibbarna, bara de inte behöver gå ut i kylan själva. Jag kan bara hålla med, och erkänna att även detta är en anledning att jag till sist började gilla vintern. Ännu bättre när jag själv kan sitta inne i mys-värmen, och låta min digitala spel-avatar äventyra kylan i mitt ställe. Som att ha julskinkan och äta den också. Somliga spel har nämligen vinterbanor som, olikt Phendrana Drift, saknar det där inbjudande lugnet, och enbart vill förmedla ”håll dig borta om du håller livet kärt!” De snöiga bergen från Twilight Princess ligger mig närmst i minnet. Ett kritvitt berg där snön virvlar, medan en vintrig, långsam, nästan spöklik variant av huvudtemat spelas. Är du inte förberedd försvinner du in i stormen. Bonuspoäng för att du faktiskt kommer fram till en hus till slut, där även Link får komma in i värmen en stund. Till skillnad från stackars Donkey Kong, som i sitt första Country-spel fick uppleva vad som kan vara den mest stämningsfyllda vinterbanan någonsin: Snow Barrel Blast. Det börjar rätt så trevligt, men innan du vet ordet av ser du himlen mörkna. Snön singlar ner i bakgrunden. Sedan närmare. Du kommer inte undan. Musiken reflekterar känslan av obehag när snön börjar täcka förgrunden. Att banan själv blir mer än lovligt svår under andra halvan, avsiktligt eller ej, rimmar rätt bra med den känslan. Resultatet är mästerligt.
Det finns givetvis mer vinterbanor än vad jag kan lista, och många fler jag inte fått uppleva än. Uncharted 2 passar definitivt in i ”håll dig borta” kategorin, och Kirby and the Forgotten Lands vinterbana är ett tvättäkta ”vackert men farligt”. Ja, vare sig det handlar om spel eller verkligheten, så är det ändå något visst med vintern, och det är tur att vi ändå har TV-spel som låter oss uppleva den när vi vill, i alla dess olika sinnesstämningar.
