Xbox är i knipa!
När Xbox först kom ut, såg jag det mest som ett skämt. Stor som en stenbumling och inga bra spel, vilket i min tonårshjärna betydde inga japanska rollspel. Namnet Xbox förblev blott en fotnot i min spelvärld, men så skulle det inte förbli. För när tiden kom för mig att välja mellan en Xbox 360 och en PS3, så valde jag Xbox 360.
Jag inleder med detta för att understryka hur mycket Xbox betytt för mig från en relativt tidig ålder. Nej, jag var inte mycket för online, och inte heller någon achievement-hunter, men multiformatspel gick smidigare på konsolen, och jag gillade Xbox 360-kontrollen avsevärt bättre än Dual Shock 3. Ett tag där hade också Xbox de bättre exklusiva titlarna: Tales of Vesperia, Eternal Sonata, Naruto: Rise of a Ninja, Gears of War, osv. Min bror och kusin var Team Sony, jag var Team Microsoft. När slutet av eran kom, hade situationen vänt på sig, och jag kunde inte längre låtsas att jag inte tillbringade långt mer tid med min PS3... men under ca fem långa år var Xbox ett lika stort hushållsnamn som Nintendo.
Av den anledningen gjorde jag mitt yttersta för att övertyga mig själv att Xbox One hade lika mycket att komma med som PS4. Var inte kontrollen lite skönare ändå? Sunset Overdrive såg väl ändå roligare ut än Killzone? Men det var, som kidsen säger, ren copium. PS4-dosan satt som handen i handsken. Jag hade säkert haft roligt med Sunset Overdrive, om jag faktiskt spelade det. Och PS4 var helt enkelt starkare, punkt slut. När jag till sist skaffade Microsofts konsol, använde jag den mest som en media-enhet, då den tillät MKV-filer via USB-sticka, vilket Sony inte gjorde. De ytterst få exklusiva spel som fanns glömde jag antingen bort att spela, eller så spelade jag dem efter att de redan dykt upp på andra konsoler. Kort sagt, Xbox var återigen en fotnot. Dags att tacka och säga adjö.
Trodde jag. När Phil Spencer tog över som boss, gjorde han allt i sin makt för att styra skutan åt rätt håll. Studior köptes upp, för att säkra exklusiva titlar. Game Pass skapades, vilket även de mest inbitna Sony-fantasterna medger är ett sjukt bra värde. Man behövde inte ens äga en Xbox längre, allt som kom till konsol, kom också till PC! Jag var minst sagt imponerad. Varje E3 därefter såg jag fram emot Microsofts visning mest av allt, trodde och hoppades på att deras nya studior skulle sätta Xbox på kartan igen. Det hände inte direkt, men det var helt okej; sånt här tar tid. Det hände inte nästa år heller; inga problem. Eller nästa, sure. Nja, spelen lät väl vänta på sig, men den nya konsolen verkade desto hetare. Xbox Series X, Världens Starkaste Konsol. Eller Series S, för den som inte behövde 4K, fysiska skivor och/eller 60fps. Alla kort verkade vara på plats för Xboxens storståtliga återkomst. Bara spelen saknades. Världen höll andan.
Och höll andan...
Det är slutet av 2023. De som fortfarande tror på Microsoft håller andan än idag. Jag är, tyvärr, ej längre än av dem. Tre år har gått sedan den nya konsoleran startade, och under den tiden har vi fått ett för många underväldigande Halo, ett dassigt vampyrspel som Arkane Studios egentligen inte ville göra, och ett Bethesda-spel som känns så Bethesda att man undrar om de överhuvudtaget spelat ett annat spel sedan Fallout 4. Ja, det är lika bra att erkänna att Starfield tyvärr inte var den höjdare jag hoppades på. Fortfarande kul, tillräckligt kul att jag har spelat i 45 timmar utan slut i sikte, men de designmässiga skamfläckarna är större än Jupiters röda öga. Det här är ett spel för inbitna fans av Bethesda, ingen annan; att de nu ägs av Microsoft ändrade på pricken ingenting, annat än att jag inte fick spela det på PS5. Jag var en av de som jublade när Bethesda köptes upp, jag tänkte att nu banne mig kommer de att tvingas skärpa sig, nu när de ska representera hela Xbox! Oj vad jag känner mig fåraktig. Mellan Starfield och Redfall och Halo har jag tvingats inse att jag, likt företaget själv, verkar ha slutat bry mig. Jag har försökt hapja upp mig själv att köpa en Series S eller X, men jag hindras av en enkel fråga: varför? Min dator är bara fyra och ett halvt år gammalt, mer än nog för det lilla som inte kommer till PS5.
Det är inte utan att man tittar på Phil Spencer, som målades upp som Xboxen frälsare, och blir påmind om Obi-Wans odödliga replik. ”You were the chosen one!”
Man ska aldrig säga aldrig, heter det. Visst, nog skymtas en och annan pärla från Microsofts sida: Fable, STALKER 2, Avowed och Outer World 2. Jag har ingen blekaste vad Everwild är, men det ser rätt mysigt ut det också. Men för mig krävs mer än ”lite mysigt”. Det kräver många spel, konsekventa släpp av hög kvalitet, för att jag ska börja tro igen. Inget ont om Game Pass, men för att det ska hålla i längden behövs spel. Saker att se fram emot, som vi vet inte kommer försvinna ett halvår senare. Så ni får en sista chans, Microsoft! Om 2024 fortsätter denna trend av besvikelser så... tja, kommer jag förmodligen att fortsätta använda Game Pass, men gnälla lite högre. Det ni! Passa er!
