Spelen räcker, men inte tiden

YouTube anlände på scenen år 2005, men det var inte förrän 2007 som jag först upptäckte sidan. Jag var i den perfekta åldern att sluka upp det med hull och hår, precis gått ut gymnasiet, och den första videon jag kan minnas var en med titeln ”Mean Kitty Song”, på min storebrors rekommendation. Jag och miljontals andra var trollbundna. Videor på internet var ingenting nytt som sådant, men det dröjde inte länge fören jag kopplade att YouTube var en ny typ av video-sajt, och letade mig in till den ”kanal” som sången var postad på. På den vägen har det gått sedan: i princip varje dag av mitt liv har YouTube varit del av min vardag. Jag har sett den utvecklas. Sett den försämras på precis alla sätt och vis. Eller, okej, jag har såklart ingenting emot widescreen eller förmågan att snabba upp/sakta ner uppspelningen, men för varje hjälpsam innovation har YouTube fått stå ut med dum ändring efter dum ändring. Så idag tänkte jag att vi skulle (van)hedra de absolut värsta ändringarna YouTube någonsin gjort.

För visste ni att man en gång i tiden kunde använda sökfunktionen för att, tja, faktiskt söka efter videor? Jodå, det kan man fortfarande... med ca tre träffresultat. Därefter börjar algoritmen spöka, och visar istället saker helt orelaterat till sökningen. De tycks vara livrädda att man ska ta ett enda steg ut från deras väl kurerade rekommendationer. Tänka själv, usch! Det gör inte saken bättre att dessa algoritmer har blivit sämre och sämre på att faktiskt rekommendera. Den snöar in mig på ämnen jag reda när intresserade i, tvingar mig att aktivt söka upp nya ämnen för att få nytt blod i flödet, något som försvåras av ovan nämnda sökproblem. Och när jag väl hittar något nytt, tror den att jag plötsligt är superentusiast av det ämnet. Till exempel har jag vi ett fåtal tillfällen kollat upp Let's Plays på spel som verkar intressant, och det tar YouTube som ett tecken att fortsätta rekommendera helt godtyckliga Let's Play-kanaler in absurdum. ”Inte Intresserad”-knappen är i princip det enda verktyget man har för att styra algoritmen, men det ger mig inga möjligheter att förklara varför, annat än ”jag har redan sett videon”.

Men okej, när algoritmen för en gång skull träffar rätt, och man hittar något bra... reklam! Det började rätt så oskyldigt: en reklamsnutt på 5 sekunder. Som sedan blev 6 sekunder. Sedan 7. Tittarna märker väl inget, eller? Nä, och förmodligen inte heller när de går från en reklamsnutt till två på raken. År efter år blir reklamtiden girigare och girigare, vilket i slutändan bet dem i baken, då många började söka upp ad-blockers. Vipps, ingen mer reklam. Åtminstone inte på dator; telefonen är en annan femma, men då 90% av all min YouTube-förtäring sker på den stora skärmen, påverkade det inte mig väsentligt. Fram tills nu. Så sent som för någon månad sedan blev YouTube till sist trötta på att inte kunna forcera ändlös reklam, så de började aktivt jaga ad-blockers. Upptäcker de att man har en installerad, blir man utestängd från tjänsten tills den är borta. Men det är lugnt, det finns ett alternativ! 119 spänn i månaden. Hosta upp! Ironiskt nog har detta gjort att skaparna av ad-blockers ännu listigare, och hela grejen har påbörjat en sorts arms race mellan de som vill pracka på reklamen och de som vill undvika den. Dock har somliga, riktiga åsnor, helt enkelt gett upp och gått med på att betala lösensumman prenumerationsavgiften. Hej, jag är en åsna.

Och jag förstår att de behöver pengar. Videoskaparna behöver få betalt, och om mer prenumerationer betyder att de får det bättre, kör till. Men det svider, när man vet att detta endast är möjligt om skaparna i fråga följer minsta lilla riktlinjer till punkt och pricka. Riktlinjer som kan ändras när som helst, av vilka anledningar som helst. Och för mig är den absolut värsta ändringen, för mig ett rent krigsbrott, när de började flagga videor som ”för barn”. Tanken var god från början: alltför många hade missbrukat systemet, utnyttjat det faktum att många föräldrar lämnar sin unge framför YouTube, genom att spamma sidan med ”barnvideor” som på alla sätt och vis inte var lämpade för barn, och tjänade storkovan på detta. Att täppa till detta kryphål tog alldeles för lång tid, och när det väl hände, var det med den bredaste penseln man kunde hitta. Plötsligt var allt som var tecknat, oavsett innehåll, ”för barn”; inga videor med den stämpeln fick bli intäktsdrivande! Och för mig personligen det mest djävulska av allt: inga barn videor fick ha kommentarer. Efter en tid stabiliserades läget något, de insåg att all tecknat inte var för barn trots allt, men skadan var reda dkedd. Ett djupt sår i YouTubes kultur som kanske inte är direkt uppenbar. Många kanske fnyser åt kommentarfältet, ser det som glorifierad dramaklubb, men det man inte får glömma är att där nere har det skett faktiskt värdefulla diskussioner. Folk som hyllar, folk som sågar, folk som kommer med egna tolkningar och folk som har roliga anekdoter. Allt detta, bortblåst. Miljontals och åter miljontals ord, raderade för alltid. Förra året blev jag frelle på Phineas and Ferb, och att kolla upp sångarna på YouTube efteråt var lite som att besöka en spökstad. Byggnaderna står kvar, men folket som gav dem liv, borta.

Varje gång något sånt här händer, känner jag samma sak. Kan det inte komma en utmanare, någonstans vi alla kan migrera till, börja om på nytt? Det är inte omöjligt, men tyvärr föga troligt. Vi klagar, sedan anpassar vi oss, om och om igen. Ett prima exempel: de lade till en kurva vid förloppsmätaren som visar vilka delar av videon som mest folk har tittat på, och jag var helt till mig av raseri. Liksom, spoilers av värsta sort! Nu tänker jag inte ens på det. Ytterligare ett exempel: de tog bort tumme-upp-tumme-ner-ration, så man inte längre kunde se med ett ögonkast om videon var dravel. Nuförtiden ser jag det nästan som en positiv sak. Ja, på riktigt. Visst att ratio-linjen var användbar för tutorial, och ja, det var sjukt tillfredsställande att se ett spelföretag som gjorde bort sig få en ordentlig känga. Men jag inser nu att den också hur den också hindrade mig från att tänka och bedöma själv. En påminnelse om hur lättpåverkad jag är ibland. Så vad kan de komma undan med härnäst? Ta bort ”inte intresserad”-knappen? Jag hör redan viskningar om att folk ska kunna ställa frågor om videor till en AI-program. Oavsett vad kommer jag att finnas där, oavsett hur många käftsmällar de delar ut. Som sagt, jag är en åsna.