Waifu-spel upp till öronen
Jag erkänner, jag är lite av en weeb. Jag är som bekant mer än lovligt förtjust i japanska RPG, och ända sedan jag var typ fjorton har anime och manga varit en normal del av mitt liv. Idag bemästrar jag japanska med grunderna av tre års studier på universitetet, ett år i Kyoto, och ca ett och ett halvt år av språkgruppsträffar. Japanska importspel har länge varit det nästa logiska steget— läsförmågan utan uppslagsverk är fortfarande något jag måste jobba på—så denna resa var ett perfekt läge att plocka upp ett par spel eller tre.
Eller tjugo-ett.
Inte för att jag ska skylla på mina två kompisar för mina dåliga vanor, men att se på när de köpte snudd absurda mängder animefigurer gjorde det lättare för mig att släppa taget om min budget och bara gå loss. Det blir inte bättre av att retrospelsbutiker i Japan är bland de mest underbara platserna på jorden. Atmosfären är störtmysig, och varenda hörn man vänder sig till innehåller något man inte visste man ville ha. Från början var det bara Danganronpa på japanska och båda Dai-Gyaktensaiban jag var ute efter... men PSP-hyllan tho! Det visar sig att just nu är den perfekta tidpunkten att samla på PSP. I en butik hittade jag visuella romaner som Air och Clannad för 500 yen styck. I en annan fanns samtliga Trails in the Sky-lir för bara 200. Tjugo kronor för 40-timmars-RPG!
Men men, många bäckar små heter det, och även om tjugo-ett spel i svenska pengar gick på mindre än en tusenlapp, kan jag inte blunda för det faktum att jag gick överstyr. Har ni någonsin hört talas om “Never7 -the end of infinity-”? Inte jag heller, men det såg najs ut, så jag köpte det. Backloggutmaningen? Min ställning är nu femton minuspoäng. Kommer jag kunna spela alla dessa i år? Hah! Ångrar jag ett enda spelköp? Så när som på att jag råkade köpa Danganronpa-spelen separat till PSP innan jag hittade samlingen till Vita... knappast. Att ha en så stor samling av spel som få andra svenska samlare har är en grym känsla, och om jag får glädje av ens hälften av det jag köpte har jag ändå fått ut mycket mer än med en liknande budget på moderna spel i Sverige.
...okej då, jag kanske ångrar Ore no Imouto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai Portable ga Tsuzuku wake ga nai bara en liten smula.
