Avtänd på fysisk media
Mega Man 11 kommer inte ut som fysisk exemplar. Åtminstone inte i Europa, till den konsol som räknas: Switch. Min första instinkt är att helt enkelt importera det från play-asia eller dylikt, betala för massiv frakt... åka på tull... behöva vänta i veckor...
Det påminde mig hur enkelt det faktiskt är att köpa spel från nätet. Minimal väntetid, aldrig slut på lager och reor som dyker upp stup i kvarten. Priset: ingen förpackning att sätta i hyllan. Bara det har hittills varit nog för mig att bita i det sura äpplet och alltid, i största möjliga mån, hålla mig till det fysiska mediet... men jag känner en ändring på horisonten. Jag älskar att ha fodral i hyllan, och jag lovade mig själv att även PS4-generationen skulle bli en fysisk sådan, men sprickor har börjat växa i mina principer, och jag har redan slagit till på en eller två spel på PSN-reor där skivor fanns som alternativ. De kostade 45 spänn styck; det gick inte att berättiga det tredubbla priset, och hey, gillade jag dem kunde jag ju alltid skaffa dem fysiskt senare.
Men ska jag avslöja den horribla sanningen så kommer jag förmodligen inte göra det. De flesta nya spel jag är intresserad av nuförtiden kommer från mindre studior, oftast 100% digitalt, och även om de lyckas ge ut det igen på skiva och/eller kassett så är jag inte gjord av pengar. Handlar det inte om spel jag verkligen håller av, räcker det liksom med att licensen finns på mitt konto. Visst, jag begriper väl att det är osäkert, att när servrarna går ner är det omöjligt att skaffa dem igen. Men det känns inte osäkert. Jag har inga farhågor alls att det jag köpt skulle försvinna. Jag kan spela samma Mega Man 9 på min Xbox 360 lika bra nu som för tio år sedan, och jag är villig att satsa på att det snällt kommer att sitta kvar där tio år till.
Faktum är att min historia med digitala spel går ända tillbaka till min barndom. Min familj ‘ringde till en databas’ och ‘hämtade hem’ samtliga Commander Keen-spel på vår gamla 3-86a. Och Lemmings. Och Monkey Island. Det var egentligen bara jobbigt när PC-spel krävde CD; hälften av gångerna fungerade det inte, och andra hälften var CDn korrupt, åtminstone kändes det så. Även om vår gamla Monkey Island 3-skiva skulle funka idag, är det många datorer nuförtiden som valt bort CD-spelaren. Sedan är SNES-emulatorerna värda att nämna; under min uppväxt var Chrono Trigger, Mario RPG, Final Fantasy 6 och många fler helt och hållet digitala spel i mina ögon. Redan då såg jag fysiska kopior som något prestigefyllt som visserligen var roligt att äga, men inte nödvändiga för de flesta spel.
Ändringen kom när jag väl gick ut gymnasiet, och fick egna pengar att köpa spel för. Vid det laget hade jag nästan helt och hållet glidit ifrån PC-spel, och hade även slutat med emulatorer. Wii, DS, PSP och Xbox 360 var mina huvudsakliga spelmaskiner, och under en lång tid var fysiska kopior det enda (lagliga) sättet att ens få tag på spel. Det öppnade mina ögon för den fröjds som var att se fodralen på bli fler och fler på hyllorna. Jag blev beroende av känslan, och det kändes främmande att jag någonsin skulle vilja gå tillbaka till digitalt. Men det fanns ett undantag: PS3. Eftersom både min kusin och bror befann sig i Sony-lägret hade jag deras samlingar att ta del av, vilket gjorde att jag knappt ägde något till konsolen själv. Likt digitala spel fanns inte ‘ägarskapet’ där, men jag upplevde aldrig det som ett problem. Som fjärde och yngsta barnet i familjen var jag redan van vid att de flesta spel i min närhet inte tillhörde mig, och har alltid nöjt mig med att ta del av spel där jag kan.
Därför är det lättare för mig att acceptera den digitala erans framfart. Samtidigt som det är svårt att ignorera min blodade tand för samlande. Än idag försöker jag klamra mig fast vid gamla anor... men som jag sa, sprickorna har börjat ta form. Till PS Vita övergav jag fysiskt för länge sedan, och det är inte utan att jag funderar på att göra detsamma med Switch. Mega Man 11 blir garanterat ett digitalt köp. Kanske även Smash Bros? Hur långt jag går återstår att ses, men en sak är säkert: fysiskt samlande kommer aldrig att försvinna. Mitt förråd av Wii, DS, Xbox 360 och PSP-spel har gott om utrymme att växa, för att inte tala om de indie-utvecklade pärlor som helt enkelt förtjänar en fysisk närvaro. Ni kan vara säkra på att Celeste ska bli mitt sekunden det får fodral.
