Spelen räcker, men inte tiden

Jag minns nog vad jag skrev en gång. Jag kallade Nintendo Switch ‘Den enda konsol som räknas’. Jag vill ta detta tillfälle att erkänna: det var inte det smartaste jag någonsin skrivit. Alla konsoler räknas, så länge de har bra spel att spela på dem. Fast tja, vissa konsoler räknas väl mer än andra, och där är Switch... inte den enda jag älskar. DS kommer nära, med sin sinnessjuka variation och uppsjö av udda titlar, men passformen på samtliga enheter håller den tillbaka. Inte ens SNES, maskinen som formade en generation, kan mäta sig.

PS4. Det är min favoritkonsol. Förutom att Nintendo Switch är min favoritkonsol. Så låt oss jämföra dem! Playstation 4 mot Nintendo Switch! Jättarnas kamp: en vinnare, en förlorare!

De är faktiskt ganska lika i att...

Båda dessa tillhör sin respektive familj. De har ett varumärke, ett ekosystem, som gör sitt bästa med att locka åt sig kundernas lojalitet. När det kommer till exklusivitet kan man argumentera hela dagen lång: Uncharted eller Metroid? Zelda eller Horizon Zero Dawn? Persona 5 eller Xenoblade? De är dessutom mycket vänliga mot oberoende spelutvecklare båda två, och variationen man hittar på deras digitala plattformar är häpnadsväckande. Och kanske viktigast av allt: bägge har riktigt bra handkontroller: Dual Shock 4 är nog den bästa all-round-kontrollen jag hållit i, medan Switchs joy-con är en personlig favorit.

Däremot är de olika på att...

Båda dessa har sin plats i spelmarknaden, för i grund och botten satsar de på olika saker. PS4 kör oftast på PEGI 16 eller 18 för sina titlar, och ibland experimenterar med en yngre marknad, medan Nintendo tvärt om vill att alla ska vara med, och gör undantag för ‘vuxnare’ spel, som Bayonetta. PS4 satsar också mer på online, och man får betala mer för en matigare tjänst, medan Switch erbjuder för en struntsumma endast privilegiet att spela online. Plus en högst oflexibel NES-app. Ironiskt, då flexibilitet är Switchens grej, och inte bara i det att den är bärbar, utan också i handkontrollsutbudet. Med en adapter fungerar det mesta på Switch, till och med Dual Shock 4. PS4an har sin beskärda del tredjepartskontroller också, men de flesta är i det dyraste laget, och lycka till att få igång en Wii U Pro Controller.

PS4 är bäst!

Kraften hos en PS4, även min sketna original-enhet, erbjuder grafik som utklassar allt i konsolväg. Spel som God of War fick mig att tappa hakan; det är för sjutton gubbar fotorealistiskt. Nej, grafik är inte allt, men i storydrivna spel med mycket atmosfär, som Sony på sistone har storsatsat på, kan det förgylla något otroligt. Detta betyder inte att man lämnar det retroinspirerade i sticket. PS4 har verkligen allt!

Switch är bäst!

Nintendo Switch är bärbar. Men inte nog med det, den har ett sömnläge som sopar gatan med PS4ans patetiska motsvarighet. Sony kräver konstant strömförsörjning, och ger ifrån sig ett konstant brummande ljud. Switch är knäpptyst och håller i veckor på batteriet. Det gör det så mycket enklare att bara hoppa in, spela i några minuter, och hoppa ut. På PS4 kan det ta upp mot 4 minuter på vissa spel att komma igång. Jag tog tid.

...

...jag kan inte göra det. Jag kan inte bestämma mig för en favorit. Enda sedan jag köpte min Playstation 4 har den bevisat gång på gång varför den förtjänar att vara herren på TV-bänken. Men Switch är bärbar, hörrni, bärbar! Och spelutbudet blir bara större och större. PS4 har bättre reor, erbjuder manuell backup på sparfiler och har stabilare online, men Switch har ett sömnläge från gudarna, drar minimalt med ström och har en lång lista exklusiva spelserier från min barndom. Genom varje generation har jag alltid haft just den där speciella konsolen jag gillar mer än de andra, men den här gången är det bara att ge med mig: jag har två.