Spel jag ser fram emot under 2019, del 2
År 2019 är nu halvvägs färdigt. Med andra ord, bara ett halvår kvar på 2010-talet. Jag förutspår ett jullov full av listor och tillbakablickar från alla spelsnackare i universum, mig själv inkluderad, och även att ett flertal av de omtalade spelen kommer vara de som släpps nu i höst. I November förra året skrev jag en lista på spel jag längtade efter, men nu efter E3 och allehanda Nintendo Direct känns det värt att skriva en uppföljning. För även om det inte slår det legendariska året då både Breath of the Wild, A Hat in Time och Mario Odyssey kom ut, lär år 2019 bli ett värdigt år att avsluta decenniet på.
Det första, och det som kommer snarast, är Link’s Awakening-remaken. Även känd som världens bästa spel i nytt skinn. Ett koncept som mycket troligt att locka blandade känslor hos mig; jag kan det här spelet, utan och innan, så allt som går emot den atmosfär som originalet etablerade kommer kännas, åtminstone lite, som helgerån. Samtidigt, just eftersom jag kan det så bra, vill jag att det ska skilja sig, så jag kan få en ny upplevelse. Det här är trots allt första gången ett Zelda-spel görs om från grunden på det här sättet, och jag är lite rädd att denna nya version, precis som med Metroid 2, kommer att “ersätta” det gamla gameboy-spelet i folkmun. Men oavsett vad tar jag emot alla ursäkter att spela mitt absoluta favoritspel genom tiderna än en gång
På tal om blandade känslor, är jag rädd att så också bli fallet för Shenmue 3. Jag har hört åsikten att spelet måste vara perfekt, efter all fuffens kring Kickstarter-kampanjen, men själv är jag nöjd om spelet är bra nog för oss fans. Stämningen måste vara rätt, och det får inte vara för irriterande förlegat i sitt spelsätt, men annars förlåter jag ganska mycket. Och för Yu Suzukis skull, låt detta bli en början på seriens fortsättning. Det bör inte gå mer än kanske tre år tills vi får Shenmue 4. Den här serien förtjänar ett ordentligt avslut i sin egen takt.
En annan känd spelskapare är förstås Hideo Kojima, och hans spel Death Stranding ser... tja, jag vet inte hur det ser ut, för jag skippade den åtta minuter långa trailern som Sony släppte. Jag vet redan allt jag behöver: det är ett Kojima-verk, det är snyggt och psykedeliskt, och det räcker för att de ska få mina 600 spänn på release-dagen. Alternativt att jag gör detta till mitt julspel.
Det som också får mina pengar på releasedagen är nästa Shantae! Seriöst, det nya introt av Studio Trigger passar helt perfa till seriens energi. Om de lyckas göra spelet i närheten av lika bra som animationskvaliten skvallrar om (och släppa det i år, men ingen brådska) är WayForward officiellt mina husgudar. Mer än de redan är. Det enda negativa är väl att de verkar totalt ha slopat idén att Shantae och Risky är mer frienemies än rivaler efter det som hände i Pirate's Curse. Liksom, håll koll på er egen kontinuitet! Men man kan väl inte få allt...
Men ibland får man faktiskt det! Playtonic har nämligen inte gett upp på att göra spel trots allt, och snart kommer nästa äventyr med Yooka och Laylee! Som 2D-plattformsspel. Min första reaktion var besvikelse. Sedan kom jag ihåg hur mycket jag älskar Donkey Kong Country Returns-spelen, och att dessa människor ändå är Rare-veteraner. Kanske är 2D mer deras starka sida. Trailerna att döma verkar bandesignen helt okej, rörelsemönstren likaså. Hubvärlden denna gång är dessutom sedd uppifrån; bara det har stor potential. Om inte annat lär det vara värt sitt pris att få höra mer David Wise-musik.
Egentligen är det här bara ett axplock. Annars har vi Hollow Knight-uppföljaren, det spirituella Fallout-spelet Outer Worlds, nytt Ori, Indivisible från indigogokampanjen, Jedi: Fallen Order, Pokemon Sword and Shield, och fler som jag säkert glömt. Några av dessa kommer oundvikligen att pushas fram till 2020, men ändå... wow. Och samtidigt, aj, min plånbok, för att inte tala om min fritid. Det är kanske dags att jag äntligen lär mig hur man böjer tidsrymden...
