Julspel
Julen, för mig, är synonymt med TV-spel. Som barn var det ju en av de få tillfällena under året då jag faktiskt kunde få tag på nya spel. Och inte nog med det, under jullovet lyftes mitt spelförbud! Dessa två veckor, fyllda av godis och TV-spel, har etsats sig fast i mitt psyke såpass att än idag, som vuxen med pengar, har jag hållit mig fast vid traditionen. Jag väljer ut ett eller två spel jag mest sett fram emot under hösten, ser till att hålla mellandagarna relativt jobbfria, och tillåter mig själv att tillbringa efterjulstiden i spelnirvana, i ett konstant tillstånd av sockerförgiftning. Året lider mot sitt slut och jag känner mig nostalgisk, så varför inte blicka tillbaka på gångna åren, se vilka spel som har format mina jular?
2013
Det är inte varje år man får ett nytt Zelda till jul, och se där, A Link Between World vad precis rätt klapp att väga upp 2012s ensliga jul i Japan. Visserligen hade det bara gått två år sedan vi fick ett Zelda, men med tanke på den besvikelse Skyward Sword var, kändes detta ett skänk från ovan, en garanti på att serien fortfarande hade krut i sig. Det tog mig ända till årets första dag 2014 att klara det, och efter det flyttade jag snabbt till den andra spelklappen: Assassin’s Creed 4. Fortfarande ett av de bästa i serien, och jag var så fastklistrad i soffan att katterna oftare kom till mig än jag kom till dem.
2014
Shovel Knight gör entré! PC-versionen hade varit ute ett tag, men till konsol—i detta fall Wii U—fick jag vänta till vintern, så jag tänkte, varför inte vänta lite till? Det blev en tidlös klassiker som gjorde julledigheten rättvisa och lite till. Dock en aning kort, och några dagar senare satt jag där utan spel... om jag inte hade förberett en plan B. Ett okänt kort jag hade plockat på eShoppen för en hundring, vid namn Ittle Dew. Inte särskilt långt det heller, men oj vad naggande gott: en Zeldaklon som helt visste med sig att det var en Zeldaklon, och lyckades både leverera och parodiera samma typ av glädje.
2015
Efter att ha tagit några års paus från AssCred bestämde jag mig för att ge det en andra chans, samla på mig alla spel som kommit ut sedan fyran, och köra ett ett maraton. Eftersom inget annat krävde min uppmärksamhet just då, började jag helt enkelt på mellandagarna, så mitt julspel blev... Assassin’s Creed Liberation. Med hela 4 fps och röstskådespeleri på samma klass som Zelda på CDi. Inte min stoltaste jul, men till mitt försvar hade jag för avsikt att spela Pokemon Sun. Bara det att det inte hann dyka upp förrän en bit efter nyår.
2016
Även i år var det ont om kända storspel under hösten, så jag siktade istället in mig på något lite otippat som damp ner i PSN bara någon månad tidigare. En uppföljare till 2014s Ittle Dew! Det visade sig vara precis rätt val, för Ittle Dew 2 är allt som ettan kunde ha varit och mer. Det kändes inte längre som en Zelda-parodi, utan som ett äkta Zelda-spel. Sämre julmirakel har det ju funnits. Jag var helt och hållet fast, tänkte klara det till 100% innan nyår... men så blev jag drabbad av influensan. Helt knockad i mer än två veckor. Ittle Dew 2 representerar därför både ett underbart avslut på 2016, och en bedrövlig start på 2017.
2017
Har ni hört talas om A Hat in Time? Jag tror mig visst ha nämnt det förut. En underbar upplevelse från början till slut, och att det var mitt julspel 2017 gjorde inte saken sämre. Helt uppriktigt, jag tror inte jag har haft riktigt såhär mysigt under mellandagarna sedan julen vi fick Mario Sunshine. Inte lika långt eller polerat, men med jakten på alla Time Pieces och troféer blev det ändå ett tiotal timmar jag aldrig kommer att glömma. Inte ens den hafsiga PS4-portningen—som fick den bästa bossen i spelet att kännas helt trasig—kunde ändra på det. I jämförelse kändes Assassin’s Creed Origins, mitt andra julspel, som ett klart nedköp.
Och årets? Tja, det liknar mer 2015 än något annat. Hela december har jag varit fast i AC Odyssey, och det var först igår i skrivande stund jag klarade ut det. Såhär i efterhand känner jag att jag hade kunnat hantera julen avsevärt bättre i år. Jag kunde ha valt Spider-Man, eller Read Dead Redemption 2. Jag kunde ha väntat med Smash, delat hajpen med mina syskon. Men nope, övermänsklig legosoldat i gamla Grekland hela vägen. Eller, inte riktigt hela vägen; jag tog faktiskt en paus och drog igenom en liten pärla vid namn GRIS. Som till skillnad från årets traditionella marsipan-gris gav en underbar eftersmak. Lite som Journey, fast i 2D och utan onlinedelen.
Det är bara att hoppas på stordåd nästa år. Metroid Prime 4 plz?
