Spel jag har klarat: januari 2019

 

Ett av mina mål för i år, vad gäller TV-spel, är att på riktigt försöka utmana min backlogg genom ett simpelt poängsystem. För varje avklarat spel jag redan äger, ett pluspoäng. För varje nytt jag lägger till i samlingen, ett minuspoäng. Idén är snodd direkt från min gode vän Karuchi, som i sin tur snodde den från Loading.se, och det har redan hjälpt mig att fokusera mer på “vill spela” än “vill köpa”. Utmaningen började ca halvvägs in i januari, då mina spelköp redan belönat mig med -5 poäng, men idag ligger jag redan på +1, så jag tror på mina chanser.

 

Därför tänkte jag att, varför inte börja på en ny serie inlägg, där jag inte bara berättar vad jag har spelat varje månad, utan också hur jag förhåller mig i backlogg-utmaningen?

 

Shadow of the Tomb Raider (+-0 poäng; köptes såpass sent att jag ej räknar det)

Folk hyllade det första spelet i denna edgelord-remake på Tomb Raider, de gillade det andra, och tycks vara något besvikna på del tre. Som vanligt har internet helt FEL, för ettan var medelmåttigt, tvåan avsevärt bättre, och trean bäst av alla. Om ni frågar mig. Det har nog att göra med att jag aldrig riktigt gillat Tomb Raiders nya image, hur det gick från storbystad Indiana Jones till DÖD BLOD TORTYR SVORDOMAR KOLLA VAD EDGY VI ÄR. Efter två spel har de coolat ner ett par grader, och jag har dessutom vant mig vid stilen, så jag kunde lättare acceptera trean för vad det var. Och det är snyggt. Jag menar, sjukt snyggt. Jungeltemat är inte heller fel. Jag gillade visserligen inte sidouppdragen—kändes mest påklistrat för att förlänga spelet—men annars hade jag störtkul med att klättra på fallande ruiner från början till slut.

 

Kingdom Hearts: Dream Drop Distance (+1 poäng)

I efterhand önskar jag att jag hade spelat det på 3DS. Det var uppenbarligen designat för att dra nytta av 3D-effekten, med sina stora, öppna områden och “drop”-sekvenserna. Men ändock, jag gillade det skarpt, knock-off-Pokemon åsido. Storyn fick mig att tappa hakan på sina ställen, och målade upp den kommande konflikten i trean galant. Och äntligen fick jag se Ringaren i Notre Dame representerad genom Soras ögon!

 

Darkwing Duck (+1 poäng)

Disney Afternoon Collection... är en röra. En röra av sex härliga spel, men ändock en röra. Jag köpte det först på Xbox One när det begav sig, men blev besviken på hur det inte var anpassat för analogspak för fem öre. Minsta lilla rörelse nedåt och Puff stannar tvärt för att ducka. Det finns på pricken noll godtagbara ursäkter: otaliga 2D-spel fungerar felfritt med spaken, och oavsett vad somliga purister säger har jag aldrig någonsin haft problem att spela ens de tuffaste liren på det sättet. Men nåja, jag köpte samlingen igen på PS4, för det styrkorset sitter trots allt symmetriskt med resten av knapparna... men där blev det om något ännu värre. PS4ans d-pad-knappar är nämligen lite för lösa, vilket gör det möjligt att dra uppåt genom att hålla in den övre kanten av höger- eller vänsterpil. X antal olyckliga dödsfall senare bytte jag tillbaka till Xbox.

 

Men hur är Darkwing Duck som spel? Jovars, det märktes att jag var ringrostig när det kom till den gamla skolans utmaningar; det fanns inte en bana som inte krävde tvåsiffriga Darkwing-offer. Men det är också där tjusningen ligger. Att dödsfall på dödsfall lära sig hur man handskas med alla fällor och faror, tills man blir ett med spelet och kör på ren instinkt, är en av de härligaste känslorna i världen.

 

Mega Man (+1 poäng)

På tal om den gamla skolan, en annan utmaning för i år är att ta mig igenom precis alla Mega Man-spel, från NES till Gameboy till X och alla där emellan. Det bästa stället att börja är såklart från början, och ettan är faktiskt en av de få Mega Man-spel jag faktiskt klarat förut. Det vill säga, den slöa (och därav något lättare) PAL-versionen. Den här gången, på Anniversary Collection, fick jag den riktiga utmaningen, och kan nu glatt säga att ja, jag har klarat Mega Man 1. Inga Save States, ingen tillbakaspolning, bara ren och skär skillz. Trettio spel kvar.

 

Nu har det ju gått en bit in i februari, och sedan dess har jag även klarat Kingdom Hearts 3 och Mega Man 2... men mer om det nästa månad.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Hikargh

TV-spel är typ en tredjedel av min existens.




RSS 2.0