Den enda gången jag står på spelutgivarnas sida

 

Alltså, E3 hörrni! Höjdpunkten på året, i samma klass som julafton och födelsedagen; så många nya utannonseringar, så många överraskningar som vi aldrig hade kunnat drömma om... är vad jag skulle ha sagt för ca fem år sedan. Låt mig rätta mig för dagens klimat: så många utannonseringar, så många icke-överraskningar som hela spelvärlden redan kände till, och endast är en överraskning för mig för att jag medvetet håller mig borta från alla rykten och nyheter under Juni månad!

 

E3 har tappat mycket av sin glans. Och inte bara E3: Nintendo Direct, Playstation Experience, Tokyo Gameshow, allting läcker värre än plastpåsen mina katter har lekt med. Ibland dyker en och annan överraskning fortfarande upp—det är sällan precis allting blir läckt—men problemet är att det borde vara precis tvärt om. Nuförtiden finns hundratals speljournalister som hänger på låset och gluffsar i sig varenda liten ‘scoop’ som råkar tränga sig igenom.

 

Jag tycker det är synd. Riktigt synd, till och med, med många tråkiga följder. Självklart tror jag på öppen journalistik rent allmänt, och ser faran i att stora företag håller för många hemligheter, men liksom, i just det här enstaka fallet vill jag säga ifrån. Jag vill mena på att det är företagens rätt, och skyldighet, att på sina villkor få utannonsera deras spel, bära eller brista. Med lite kreativt tänkande kan utannonseringarna bli riktigt häftiga—Smash Bros. Ultimate, någon?—och om det blir missvisande, som i Fallout 76, får de gott ta emot den skit de förtjänat.

 

Speljournalistiken förstör hela ekosystemet. Om allting kommer till ljuset i så tidiga stadier, då får vi inga överraskningar. Ingen hajp. Spelen blir, helt enkelt, spoilade för oss. ‘Jamen låt bli att läsa rykten då!’ fungerar inte heller, när sensationella Youtube-nyhetskanaler med stora bilder och klick-vänliga titlar dyker upp i flödet för att algoritmen märker att man gillar TV-spel. Eller när ivriga podcast-värdar utan förvarning kläcker ut sig att (påhittat scenario) Son-Goku kommer till Smash, wohoo! Och även om jag själv lyckas hålla mig borta, är det inte lika roligt när jag vet att folk runtomkring mig vet. Som att titta på en inspelad fotbollsmatch i sin ensamhet.

 

Med andra ord borde speljournalistiken lära sig att hålla mun, och arbeta tillsammans med utgivarnas planer på hur de vill visa upp sina spel! Jag vet hur kontroversiellt detta låter, men tro mig, jag är inte emot yttrandefrihet; jag är för vett och etikett när det gäller glada överraskningar. Man går inte till sin femåriga brorson och berättar han kanske får en radiostyrd bil i julklapp av faster Anna. Hur mycket jag än avskyr allt fuffens som spelindustrin håller på med, när det specifikt gäller utannonseringar ställer jag mig på deras sida, och skakar min ilskna näve åt det motsatta hållet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Om

Min profilbild

Hikargh

TV-spel är typ en tredjedel av min existens.




RSS 2.0