Det där med TV-spel är fortfarande rätt najs ändå
Det lätt att bli insnöad på hur mycket dynga som finns i TV-spelens värld nuförtiden. Fallout 76 är ett bottennapp och Bethesda sysslar med falsk marknadsföring! Ubisoft förstör sina spel med mikrotransaktioner! Smash har fått precis allt spoilat! Jaja, men låt oss coola ner oss ett par grader. Vi människor är programmerade att hålla utkik efter det negativa; en användbar instinkt som hjälpt vårt släkte att överleva de hårdaste klimaten, men ett tveeggat svärd nu i internets tidsålder. Visst är det viktigt att erkänna allt det hemska, men minst lika viktigt att ha lite perspektiv på världen. Spelvärlden är full av underbara ting, och här är några som jag personligen tänkt på mycket på sistone:
The Game Awards har under de senaste åren faktiskt visat sig vara ett riktigt lyckat påhitt. Det är många som vill mena på att det är skamlös reklam, och spelindustrin som—för att uttrycka det barnvänligt—klappar sig själva på axeln i en cirkel. Men jag håller inte med. Sponsorreklam må så vara, värden Geoff Keighley känns genuin i sin passion till spel, och är inte rädd att tala från hjärta. Och i år känns Game Award ännu mer speciellt: bland de sex nominerade Årets Spel hittar vi nämligen inget mindre än Celeste. Bredvid Red Dead Redemption och Assassin’s Creed står ett 2D-plattformsspel med pixelgrafik, gjort av ett kärnteam på tre pers, ett spel som mer cyniska personer skulle kalla ‘en liten indie.’ Skulle Celeste faktiskt kamma hem segern skulle det vara en tillfredsställelse bortom alla gränser. En välförtjänt örfil till hela AAA-industrin, och en påminnelse att värdighet, kreativitet och kärlek räcker längst. Förmodligen vinner väl Read Dead, och inget ont om det, men ni vet... Celeste är Celeste. I vilket fall är nomineringen bara den värd att fira.
På tal om att fira, Nintendo Switchens mångfald vad gäller handkontroller är också värd att fira. Inga purfärska nyheter direkt, men för bara några dagar sedan blev jag varse om att det gick hur bra som helst att para ihop maskinen med min SNES-kontrollklon från 8Bitdo. Det krävde en manuell uppdatering till själva kontrollen, men nu när jag spelar 2D-spel på TVn känns det underbart ‘retro’ på bästa sätt. Jag har länge tyckt att olika spel gynnas bäst av olika kontroller, och till min förtjusning har jag funnit att tredjepartsstödet för handkontroller totalt regerar på Switch. Litar du inte på tredjepartshårdvara? Vad sägs om att spela Mario Odyssey med en PS4 Dualshock! Yup, med en enkel adapter ska det tydligen gå att använda kontroller från PS4, PS3, Xbox One eller till och med från Wii U. I många fall med gyro och skakfunktion intakt! Som om inte Switch levde upp till sitt namn nog.
Vad som däremot inte riktigt lever upp till sitt namn är Assassin’s Creed Odyssey. Men vet ni vad? Assassin’s Creed Odyssey är faktiskt inte alls illa! Jag vill till och med påstå att det är stundtals helt fantastiskt. Nej, det är inget Breath of the Wild: allting av intresse finns utmärkt på kartan med ett frågetecken. Nej, författandet är fortfarande inget Patrick Rothfuss precis, och ja, Ubisoft är fortfarande förvirrad över hur en Animus faktiskt fungerar... men Odyssey försöker. Världen är så stor och designat så vackert att jag kan förlåta avsaknaden av hemligheter, och bara njuta av utsikterna på vägen från punkt A till punkt B. Lite som Shadow of the Colossus. Till skillnad från Origins är manuset ändå såpass kompetent att jag har kunnat leva mig in i det. Jag fick höra på förhand att det var trögt att levla, men jag upplever det som acceptabelt, så länge man gör alla sidouppdrag man hittar, vilket ger mer anledning att rida runt och se den vackra världen. Om det borde räknas som ett äkta Assassin’s Creed eller ej är fortfarande en svår fråga, men som en Odyssé i spelform duger det galant.
Men det är klart, är man inte sugen på fyrtiotimmarslånga mega-äventyr, och längtar tillbaka till den gamla goda tiden där spel gick att klara på ett par timmar, då lever man i rätt tid, för retrokulturen blomstrar mer än någonsin! Anledningen till att jag tar upp det just nu är för att jag ser fram emot två kommande retrospelsamlingar: SNK 40th Anniversary Collection och Sega Mega Drive Classics. Att Sonic 3 & Knuckles inte får vara med är visserligen lika korkat som om de hade slopat Mario World från SNES Classic, men kom igen, 40 respektive 50 spel att lira varsomhelst, hur som helst! Det är ett redigt plåster på såret efter att Virtual Colsole försvann. Saturn Ultimate Collection nästa, tack?
Det är inte alltid lätt att tro, men vet man vart man ska kolla ser man att TV-spel fortfarande mår bra. Spoilers eller ej, Smash Bros ser helt fantastiskt ut. Fallout 76 kanske är dynga, men moddare har i princip skapat sitt eget spel med Fallout New California. Kvalitet och kreativitet lever vidare, oavsett vad Activision och EA har att säga om saken.
